20.07 somewhere over the rainbow
Jag behöver det här. Eller hur? Fan humöret pendlar ju som satan vanligtvis, tänk er då när det är värre nu. Jag fattar inte.
Jag behöver gråta, men hur lätt är det när man aldrig är ensam. Jag tänker inte sätta mig och gråta inför kollegor, och sedan inte kunna förklara varför. Fan, jag behöver dig. Jag är tom utan dig. Eller full, av tankar och skit.
Jag behöver a moment of silence and loneliness.
Jag behöver en stund när jag får vrida upp volymen på max, och bara gråta. En stund när jag inte behöver fundera på att någon kan komma in vilken sekund som helst.
Jag behöver en liten, liten bit av all den ensamtid jag hade förut. Nu har jag ingen, och ärligt talat tror jag att man behöver det ibland. Ingen mänsklig varelse kan bo i en lastbil i fyra veckor utan att behöva en paus.
Nehe, nu ska jag väl tvinga i mig pasta. Allt jag vill är att be allt folk inom 2 mils avstånd dra åt helvete så jag kan få en stund för mig själv.
Jag behöver gråta, men hur lätt är det när man aldrig är ensam. Jag tänker inte sätta mig och gråta inför kollegor, och sedan inte kunna förklara varför. Fan, jag behöver dig. Jag är tom utan dig. Eller full, av tankar och skit.
Jag behöver a moment of silence and loneliness.
Jag behöver en stund när jag får vrida upp volymen på max, och bara gråta. En stund när jag inte behöver fundera på att någon kan komma in vilken sekund som helst.
Jag behöver en liten, liten bit av all den ensamtid jag hade förut. Nu har jag ingen, och ärligt talat tror jag att man behöver det ibland. Ingen mänsklig varelse kan bo i en lastbil i fyra veckor utan att behöva en paus.
Nehe, nu ska jag väl tvinga i mig pasta. Allt jag vill är att be allt folk inom 2 mils avstånd dra åt helvete så jag kan få en stund för mig själv.
Kommentarer
Trackback
