. En liten pygmé med stora tankar .

Nu skiter jag i hur mycket skit jag kommer få. Nu blir det namn, everything out in the open.
Jag har insett nu hur få vänner jag egentligen har. Och med vänner menar jag riktiga vänner, no bullshit.

Trodde ju ändå att jag skulle ha lite kontakt med de flesta nerifrån vätternområdet. Men ärligt talat, Linda och Anne-Lii är de jag har bäst kontakt med. Maggan behöver jag inte ha kontakt med, jag vet precis var vi har varandra ändå, men resten då? Har väl pratat med Sofie någon gång, happy about that =) And then? Hur många vill jag ha kvar som vänner då av de som inte hört av sig? Summary; Linda, Anne-Lii, Maggan, Sofie, Fija och Lillan.

Härifrån då? Vet iochförsig inte hur mycket vänner jag hade här innan jag drog i maj, men klart man blir besviken ibland.. Jag är Linnea's och Daniels tredje hjul, love it haha! Känner mig som deras barn ibland, "vill du ha mat? Ska du med ut på promenad?" Underbart!
Systrarna har jag ju alltid, och det känns så bra att vi kan umgås och ha roligt.
Sen har vi Linn, så roligt att vi fick upp kontakten så bra efter sommaren!
Lotta och Sara vet jag ju att jag alltid har, hur lite vi än träffas..
Summary; Linnea, Daniel, Carro, Johanna, Linn, Lotta och Sara.

Finns även två som inte bor varken där nere eller här, de bor I Falun och Umeå. Linda och Gustav =)

Resten beter sig konstigt, eller hör helt enkelt inte av sig. Och jag orkar inte höra av mig och tjata, det behövs två telefoner för att kunna prata, kan inte den andra höra av sig då? Eller har jag missuppfattat allt?

Sen finns det ju de personer som jag vet snackar så mycket skit så jag vill spy på henne, rakt över henne och hennes fula katt. Ta du din katt, och din enda vän, för du kommer aldrig kunna ha mer än en, eftersom du förstör för alla andra, och dra långt ifrån mig. Tyvärr är ju folk så lättlurade att de går på dina charader, ditt skitsnack. Men det är ju upp till dem (henne), hoppas ni lever lyckliga i alla era dagar.


Varför är alla så jävla blåögda, lättlurade, störda? åh jag blir så irriterad på allt. Dags att börja om på nytt kapitel, och det gör jag genom att värdera mina vänskaper, min kärlek och livet överhuvudtaget.

Tack mina Äkta vänner, tack för stöd, kloka ord, uppmuntran, en axel att gråta emot, tack för roliga stunder och tack för att ni öppnat mina ögon på hur genomfalsk den här världen är!