Hur svårt kan det vara?

Jag blir så sjukt ledsen. Varför kan ingen normal bara höra av sig och vara intresserad av Tequila? Inte så att jag måste"bli av med henne" men det vore så skönt att åtminstone hinna träffa de nya ägarna innan jag åker.
Det är jobbigt nog som det är, ska jag behöva lämna henne till mamma och ge över ansvaret till henne? Jag vill inte det. Jag vill vara med och träffa människorna som faktiskt ska köpa min hund, min bästa vän och just nu; pretty much mitt allt. Jag önskar att det vore enkelt.

Jag önskar att resan till Holland skulle kännas som ett fantastiskt beslut. Men just nu tänker jag bara på att jag ska sälja henne, jag ska lämna henne. Hur fan säljer man sitt hjärta? Kan någon förklara för mig hur man orkar med det här? Hur fan gör man för att inte hjärnan ska skrynkla ihop sig som ett gammalt russin så fort man tänker tanken på att säga "hejdå Tequila, vi ses aldrig igen. Och om vi gör det så får jag inte ta hem dig och mysa med dig, för du är inte min."

Förbannade jävla allt.



She was lost in so many different ways

Out in the darkness with no guide
I know the cost of a losing hand
Never thought the grace of God go high

I found heaven on earth
You were my last, my first
And then I hear this voice inside

I've been alone when I'm surrounded by friends
How could the silence be so loud?
But I still go home knowing that I've got you
There's only us when the lights go down

You are my heaven on earth
You are my hunger, my thirst
I always hear this voice inside

Sometimes love can come and pass you by
While your busy making plans

Suddenly hit you and then you realize
It's out of your hands, baby you got to understand





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0