. En liten pygmé med stora tankar .

Damn. Here we go again. Med hörlurar i öronen så det dunkar i hela huvudet trycker tårarna på. Men fan heller, de får stanna där inne. De förtjänar inte att komma ut.

Känner mig bara så sjukt ångerfull. Eller, fel ordval. Jag känner mig ledsen och som en svikare. Varför kan jag aldrig klara mig själv? Helvete att man alltid ska vara beroende av andra. Kan jag inte bara få känna mig vuxen och independent någon gång? Fuck, jag har tagit ett stort kliv framåt, men ändå känns det som två steg bakåt. Jag var ju på rätt spår, och så helt plötsligt låter jag mig slås tillbaka pga en liten skitgrej. Jag slås tillbaka med en så liten kraft att den i vanliga fall skulle ge mitt hår en vindpust, men som det är just nu så flyger jag fan iväg en kilometer. It knocks me out. Sjukt hur man kan bli så sårbar ibland, bara av en liten förändring. Sen helt plötsligt rinner bägaren över, och spricker. Allt går i kras. Crash boom bang.

Jag tror det värsta är att jag lägger så mycket på E. Kan liksom inte ringa och gråta till mamma nu. Nope, här står jag i ett främmande land och vill inget hellre än att krama någon som varit med mig igenom det här förut, men icke. Jag måste bita ihop, för hennes skull. Fan, hon har väl sina egna problem. Söta lilla E, vad vore ketchup utan senap?

Tiran är iallafall på väg bort. Äntligen, inte en sekund för tidigt. Underligt att folk stirrar.

Fuck it. Nu ska jag ta vara på tiden här i Holland och njuta av tre månader som aldrig förr. Nu är det holländsk reklam på Spotify. Fantastiskt.








Hjärtat saknar dig, men hjärnan säger att jag inte ska göra det. Heart or brain?

ååh jag hade ju värsta bra grejerna att skriva, men nu helt plötsligt blev det blankt.

För er som inte märkte det i förra inlägget så är inte Lucy med hit. Stackars mig, lyckliga Sverige. Men som L sa, om Charette sköter sig kanske hon kan bli nya prinsessan. Tills vi kommer hem vill säga, då är ju ordningen återställd och Lucy är starkast lysande stjärnan igen.

Imorgon ska jag och senapen åka till flygplatsen och lämna av Sabina som ska hem till kalla, dystra Sverige igen, sen ska vi och shoppa :) Fabulous! Får vi se om Holländsk shopping är något att hänga i julgranen!

Jag saknar Zingo. Och Tequila och Wilexa. Och mamma och systrar och vänner. Men det är ju som vanligt, jag är här nere i tre månader, och det kommer vara livets bääästa tre månader! Shit, ni fattar inte hur taggad jag är inför det här. En helt nyyy väääärld!

Nu leker Stina och Sabina. De sitter tre meter från varandra med varsin dator. Men de kan inte prata normalt, utan de använder sig av Skype. Oh dear. Nu skrattar Stina åt den roliga ringsignalen. Var det någon som sa låg? Haha!

Time for some sleep. Love to y'all!

Ooh, nu är vi här! Vi sitter här i vardagsrummet med varsin fyrkant i knät, vi borde antagligen göra oss iordning för att åka och titta på tävling i Wierden, men internet har varit efterlängtat kan jag lova :P

Resan ner gick bra, den startade i tisdags kl 09.45. Jag åkte med Elin i lilla lastbilen och Stina körde stora. Hon hämtade även up Sabina på vägen. Vi hade packat så galet mycket, helt utan ordning och planering i stort sett, så jag var så himla nervös att vi skulle ha glömt hälften så jag kunde itne sitta stilla den första timmen. Adrenalinet pumpade, tänkarna snurrade och känslorna flödade.

Vi pausade hos Heliotrop i Helsingborg, för att sedan, nästan exakt tolv timmar efter avfärd, fortsätta resan mot "Stal Vos" :)

Long story short, vi är framme, resan gick bra. Hästarna var superduktiga. Justja, hästarna. Vi har med 8 st.
Limaro ( Elins stora grå )
Zahara S
Charette
Kamelia
Octavio
Evolution H
Luxieuse TH
Special Line (Kakan)

I övrigt så händer nog inte så mycket i livet just nu. Jag har lite avgränsat mig från mycket hemma nu innan resan, det är lättast så. Ska ju vara borta i tre månader, så jag orkar liksom inte hänga upp mig på sånt som jag "lämnat" hemma.

Jaja, jag bloggar senare. Nu Wierden :)

Puss och kraaaam