. En liten pygmé med stora tankar .

Min katt.. Eller, en av mina två underbara katter. Du har kommit till ett fint ställe, men lämnar ett stort tomrum efter dig. Stackars Wilexa, hon springer runt och ropar. Usch, jag orkar inte sånt här nu, jag börjar liksom känna mig hemma här, men nu känner jag mig vilsen igen. Inte alls roligt.

Men som jag sagt förut, att få sånt fint stöd är guld värt. Hur bra känns det inte i hjärtat när arbetskamraten hjälper mig med en sån hemsk sak, och sedan ringer chefen och är världens snällaste. Tur det fortfarande finns vänliga själar.

Jag tänker inte skriva nåt annat nu, det tar jag imorgon. Ikväll ska jag sörja, för det måste man få göra när min bebis inte finns längre. Nu ska jag och Wilexa lägga oss i sängen och mysa, jag är så glad att jag fortfarande har henne.