Att respektera och acceptera
Dagens samtal från min mamma var helt ärligt det jobbigaste jag någonsin fått. Javisst, det var fruktansvärt tungt när hon ringde och berättade att morfar somnat in, men det här, det slår allt. Mitt hjärta slog i 24o, samtisigt som det stannade. Min hjärna exploderade, samtidigt som jag inte tänkte överhuvudtaget. Vad ska man tänka? Vad ska man känna?
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vill bara springa till världens ände och tillbaka. Eller åka bil. Eller kramas. Eller ta hunden och gå ut och gå. Gå tills vägen tar slut.
Inatt, imorgon och alla andra dagar resten av mitt liv kommer jag rikta en tanke till dig. Minst. Om jag kunde ge dig något för att hjälpa till, jag skulle kunna ge dig mitt hjärta och leva med pacemaker resten av mitt liv, men det hjälper inte. Känslan av maktlöshet biter sig fast, den släpper inte taget. Vi står så handfallna, allt vi kan göra är att se på och stötta varandra. Vi kan krama varandra, och berätta för varandra varje dag hur mycket vi älskar och finns för varann.
Jag fryser, gråter och skakar. Jag får panik. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag älskar dig Yvonne. Mer än du någonsin kan ana. Du betyder så mycket för oss, och vad du än bestämmer dig för att göra, så ska du veta att vi står bakom dig till 110 %. From tonight until the end of time.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vill bara springa till världens ände och tillbaka. Eller åka bil. Eller kramas. Eller ta hunden och gå ut och gå. Gå tills vägen tar slut.
Inatt, imorgon och alla andra dagar resten av mitt liv kommer jag rikta en tanke till dig. Minst. Om jag kunde ge dig något för att hjälpa till, jag skulle kunna ge dig mitt hjärta och leva med pacemaker resten av mitt liv, men det hjälper inte. Känslan av maktlöshet biter sig fast, den släpper inte taget. Vi står så handfallna, allt vi kan göra är att se på och stötta varandra. Vi kan krama varandra, och berätta för varandra varje dag hur mycket vi älskar och finns för varann.
Jag fryser, gråter och skakar. Jag får panik. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag älskar dig Yvonne. Mer än du någonsin kan ana. Du betyder så mycket för oss, och vad du än bestämmer dig för att göra, så ska du veta att vi står bakom dig till 110 %. From tonight until the end of time.
Kommentarer
Trackback
