It's time to cry

Ibland (80% av mina dagar) är jag väldigt känslig. Jag vet inte varför det är såhär, men minsta lilla kan få mig att gråta, speciellt om jag är trött. Nu är jag trött, har lite panik (jävligt mycket om jag ska vara ärlig) , sitter ensam hemma. Självklart ska det vara sorgligt och fint och kärleksfullt på TVn. Fan tårarna bara rinner ju.

Jag tror att jag går och håller massa inom mig, kan på rak arm såhär komma på typ tre grejer jag bara vill gråta över, men jag kan inte. Never admit a failure.

Resan gick bra idag, stackars pappa var så nervös. Jag hade aldrig kunnat göra så som han gör, åka 30 mil hemifrån och vara på sjukhus och opereras och grejer, helt ensam. Får väl se om vi ska åka ner och hämta honom på fredag igen, men då blir det fan golfen, den funkar ju iallafall! Till skillnad från bilen vi hade idag som drog mer än en liter/mil och hoppade och skuttade och inte tog sig upp för en backe. Carro var bara liiiite irriterad :P
Det var iallafall helt sanslöst gott med jkpgkebab! Ah, I cant live without it.

Idag har jag träffat världens finaste kille. han heter Elias och väger knappt fem kilo. Fick nåt fint kort, kommer imorgon :)

Nu ska jag lyssna på mysmusik, dra på mig morgonrocken och ha mitt vanliga samtal, som jag har nästintill varje kväll/natt innan jag somnar :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0