. En liten pygmé med stora tankar .

Jag var ju på föreläsning igår. hade inte en aning om att den var förrän min lillasyster ringde och frågade om jag ville gå. Jaja tänkte jag, det skulle handla om adhd, och en sådan föreläsning är ju alltid bra att ha i bagaget.

Vi kommer dit, och det var ganska mycket folk, så vi tar plats. Det kommer mer och mer folk, så de fick tillochmed ställa in fler stolar.

Sen ställer sig en kvinna där framme, Maria, 35 år. Hon ställer sig där och totalt lämnar ut sitt liv åt oss okända människor. För hon vill hjälpa. Modigt.
Hon berättar om sin uppväxt med missbrukande föräldrar, om hennes flyttar till olika fosterfamiljer, om hennes trasiga skolgång. Hon berättar även om sitt eget missbruk, "fröken amfetamin" och hennes pojkvänner och umgänge.

Hon fortsätter resan genom hennes liv. Hon har suttit på behandlingshem, där hon ( och de andra boende) böev totalt lurade av ägarinnan/chefen. Hon berättar om smygpundandet för att orka med föräldraskapet till hennes egen lilla "Vilda Matilda".

Hennes dotter kom att förändra hennes liv, och idag är hon helt drogfri, och lever ett normalt liv, med medicinerad ADHD.

Den här kvinnan borde hyllas. Hon borde få en dagens ros varje dag. Från den första minuten var jag fast, jag hade kunnat sitta där i timmar och lyssnat, och frågat. Fantastisk upplevelse, som får mig att tänka på att man inte ska döma, och man ska inte ta allt för givet.

Kan ni tänka er själva, att ha varit längst ner i skiten, och sedan, med hjälp av fantastiskt stöd och hjälp, ta sig upp, och idag är hon egen företagare, som står framme på en scen och hjälper människor.

Hon pratar om hur hon stängde av känslorna när det blev för mycket.
"Att misslyckas är tryggt. Det vet jag hur man gör. Att lyckas har jag aldrig gjort, så det är svårt."
Så förklarar hon att hon många gånger kände, och valde därför att misslyckas, att fortsätta droga, för bakom drogernas fasad var hon trygg. Misslyckad, men trygg.
Idag är hon lyckad. Hon ser ärligt glad ut. Hon blir väldigt rörd när hon talar om första tiden med Matilda, och hon berör mig ( och alla andra ) lika mycket.

Jag skulle vilja skriva allt hon sa, jag har 13 sidor anteckningar och hade kunnat skriva mycket mer. Jag vet iallafall att jag aldrig kommer glömma denna föreläsning, och jag vill tacka Maria som skänkte mig alla tankeställare. Ni som känner mig vet att min barndom har innefattat både det ena och det andra, och att höra den här kvinnan prata gjorde mig stark, och jag har aldrig älskat min mamma mer än jag gör nu.