. En liten pygmé med stora tankar .

Lyssnar på Beyoncés underbara låt Halo och gråter. Helvetes panikkänsla som bara sköljde över mig nyss.

Som ni antagligen vet så ska jag med Tequila till veterinären på måndag för att se om knölen är borta. Jag själv är osäker på om jag känt den innan, något har jag känt men det kan lika gärna bara vara jag som "överreagerat" typ.
För 3 minuter sen stog min hund framför mig och jag drog då längs med bakbenet för att se om jag kände nåt.
Där satt den. Stor och obehaglig. Jag kände den verkligen ordentligt, antingen har den vuxit eller så har jag inte varit tillräckligt uppmärksam innan, för nu går den inte att missa.

Den sitter där, som en jävla pistol som skjuter mig rakt i ansiktet. Den skjuter och skjuter, och hunden förstår inte varför hennes matte bryter ihop och får så ont. Ont i hela hjärtat, det bränner, svider, hugger.

Jag måste tänka positivt. Det hjälper inte att jag sitter här och gråter, för det kanske inte är något. Jag måste i vilket fall som helst vänta till på måndag med att få svar, och ska det tas prover och shit så lär det ta ett bra tag till.

Vänta, tänka positivt och njuta av varje sekund är det som står på schemat. Ignorera alla jävla knölar, allt jobbigt som hänt, och tänka på det bra och roliga istället.

Jag har dock ett problem som ni ska få hjälpa mig med.
jag har ju fortfarande kontakt med förra ägarna, och mailade med dem senast precis innan förra veterinärbesöket. Nu är frågan om jag ska berätta för dem hur läget ser ut, eller vänta och se vad som händer?
Jag vet att jag skulle ha vilja vetat, men det kanske är dumt att oroa dem i onödan, om det nu inte är något?

Hur skulle ni ha gjort?