. En liten pygmé med stora tankar .

Igår var jag och Linnea ute och gick runt Finnhyttan på kvällen, runt 22tiden. Allt var frid och fröjd, vi gick och filosoferade och försökte komma på lösningar på små problem, tills vi kom till Riggards.
Vid Riggards mötte vi Arthur. Han var trött, och troligtvis lite senil. Men det är klart, klockan hade säkert hunnit bli 23.
Vi går vidare, efter misslyckade försök att hjälpa honom hem.
Efter 200 m möter vi Edvin. Han är lite piggare, men han är ju lite mindre och yngre. Han satte sig ner och funderade lite, sen drog han vidare.
Vi går en bit till, sen kommer vi på att vi måste vända och se vad Arthur och Edvin tycker om Linneas sms-signal.
Edvin gillade inte den, han lyssnade knappt. Ungefär samma gensvar från Arthur tyvärr. Sen hände det.
Vi hör en bil, och inser att Arthur står mitt i vägen, och har grava problem att flytta sig.
Linnea: Vad ska vi göra?
Pygmén: Jag sparkar på honom, här kan han ju inte vara, då kommer han bli påkörd!
Linnea: (vid det här laget hade vi båda panik) Du kan ju inte sparka på honom!
Pygmén: Nu kommer bilen. Han kommer dö! Vi hinner inte!
Linnea och Pygmén: Aaaaaahhhhhhhh!!
Splatt. Arthur är död. Han ligger där med alla ben i luften, helt borta.

Vi gick därifrån, och på vägen hem såg vi ytterligare två grodor.